måndag 30 januari 2012

Set Sail for Fail



Kate winslet's character uses leonardo's character's lower class vitality to restore her ego, he draws a picture of her, she gets all the attention to make her feel better, but when he is freezing or frozen to death in the ocean, hanging by the side, she has no use for him anymore and let's him go sink. No more use to her now, so she disposes.... What a love story.. Superior class dynamic with Inferior class...

The term is also known as "boarding the failboat". A Failboat representing the action/activity that is deemed to likely end in a Fail. Noobs tend to be the captains of such vessels.


söndag 29 januari 2012

Gas Gas

Från Ekot kan vi nu läsa att polisen skall få använda tårgas i sitt samtal med medborgarna. Vad är då tårgas? Jo det är ca: 33% brom-Br . och ca: 66% aceton-OC(CH3)2 . Man får vara glad, i tider som dessa, att ordningsmakten inte ännu förfallit till att använda Vätecyanid-HCN i sin korrespondens med befolkningen.

fredag 27 januari 2012

New Deal

Roosevelt's Second Bill of Rights


“This Republic had its beginning, and grew to its present strength, under the protection of certain inalienable political rights—among them the right of free speech, free press, free worship, trial by jury, freedom from unreasonable searches and seizures. They were our rights to life and liberty.



As our Nation has grown in size and stature, however—as our industrial economy expanded—these political rights proved inadequate to assure us equality in the pursuit of happiness.


We have come to a clear realization of the fact that true individual freedom cannot exist without economic security and independence. "Necessitous men are not free men." People who are hungry and out of a job are the stuff of which dictatorships are made.


In our day these economic truths have become accepted as self-evident. We have accepted, so to speak, a second Bill of Rights under which a new basis of security and prosperity can be established for all regardless of station, race, or creed.


Among these are:


The right to a useful and remunerative job in the industries or shops or farms or mines of the Nation;


The right to earn enough to provide adequate food and clothing and recreation;


The right of every farmer to raise and sell his products at a return, which will give him and his family a decent living;


The right of every businessman, large and small, to trade in an atmosphere of freedom from unfair competition and domination by monopolies at home or abroad;


The right of every family to a decent home;


The right to adequate medical care and the opportunity to achieve and enjoy good health;


The right to adequate protection from the economic fears of old age, sickness, accident, and unemployment;


The right to a good education.


All of these rights spell security. And after this war is won we must be prepared to move forward, in the implementation of these rights, to new goals of human happiness and well-being. ”




New Deal, Den nya given, var USA:s president Franklin D. Roosevelts reformprogram av 1933, som genom att skapa arbetstillfällen för de arbetslösa syftade till att häva den allt djuparedepression som hade börjat med börskraschen på Wall Street 1929. New Deal låg till grund för Roosevelts politik 1933-38. Viktiga delar därav förklarades dock olagliga av Högsta Domstolen, men i mera moderat form fortsattes reformprogrammet till hans död 1945 och delvis även därefter av Harry S. Truman (1945-53), som dock även hade ett eget program kallat Fair Deal.

"New Deal" kallas på svenska också "Den nya given", där giv är ett uttryck hämtat från kortspel. Uttrycket användes första gången av Roosevelt i ett tal under demokraternas nationella konvent 1932 då han hade blivit utsedd till partiets presidentkandidat: "I pledge you, I pledge myself to a new deal for the American people."

New Deal bestod av olika delprogram. De viktigaste var National industrial recovery act (stöd till industrin) och Agricultural adjustment act (stöd till jordbrukare) och Public works administration (igångsättandet av offentliga arbeten)

Staten satte igång arbeten, bland annat vägbyggen. I det fattiga Tennessee öppnade man fabriker och byggde dammar. Bönderna fick låna pengar så att de kunde köpa moderna maskiner till jordbruk bland annat och dra in elektrisk ström i sina hus. Det fick betalt för att inte odla på vissa fält. På det sättet skulle det inte bli överskott av livsmedel och för låga priser. Fackföreningarna fick rätt att förhandla om löneavtal för sina medlemmar och man stiftade lagar om socialförsäkringar.

Från Wikipedia

GLÖM ALDRIG ATT  "war and depression are man-made and needless"

Fy på dig Sosse vad du luktar skit

Socialdemokraterna säger nu ja till att Sverige ska kunna gå med i europakten.



Europakten handlar om att hålla banker och andra spekulerare på den jobblösa ”tillväxtmarknaden” skadeslösa medan notan för skuldberget vältras på skattebetalarna, vilket kommer att rasera nationalstaterna och göra EU till ett laglöst land.

onsdag 25 januari 2012

Nya Vapen

Stryk grubblet från din panna
och gå i striden ut,
att våldet övermanna,
din tankes strid är slut.
I andens vapenlekar
ej någon seger vinns
mot dem som blint förnekar
att någon ande finns.

Barbaren väljer vapen,
du välja må som han.
När vilddjur öppnar gapen
ej tanken tala kan.
Res mäktigt andens fäste
i denna värld av hot
och krossa ormars näste
med mänskodjurets fot.

Blott dåren tror det goda
ej fötts att resa svärd,
om ondskan än må bloda
och söla ner en värld.
Var viss! Om du ej värna
nu vill din tro i strid
skall ingen morgonstjärna
inviga en ny tid.

Pär Lagerkvist 1940

              

tisdag 17 januari 2012

Apokalyptisk tid

                                                               
                                                              Bibliska gestalter skrida
                                                              fram i tidens ström.
                                                              Vem är vid din sida?
                                                              Rör ej vid hans söm.

                                                              Dåren tror att ny är tiden
                                                              och av mänska född.
                                                              Sedan evigt rasar striden
                                                              dit du nu blir nödd.

                                                              Med sitt svärd i vrede blottat
                                                              fram en ängel går,
                                                              där mot människan han måttat
                                                              öppnat böld och sår.


                                                             Ryttaren på blekgul skimmel,
                                                             följd av den på röd,
                                                             rider under rämnad himmel,
                                                             bägges namn är Död.

                                                             Slitande sitt hår profeten
                                                             i uråldrig sång
                                                             siar om förgängligheten
                                                             alltings undergång.

                                                             Där på hemmets askhög sitter
                                                             en rättfärdig man,
                                                             ej sin Gud anklaga gitter,
                                                             som sin seger vann.

                                                             Avgrundsfursten till Gehenna
                                                             släpar offren ner,
                                                             deras sista blickar bränna,
                                                             ingen mer dem ser.



                                                             Vilddjuret med lammets öga
                                                             och en drakes klo
                                                             kallar brottet för det höga
                                                             och förtrycket tro.

                                                             Våldets stridsvagn allting krossar.
                                                             Konungen är stor.
                                                             När han på sin järnhjälm lossar
                                                             järn i blicken bor.

                                                             Och här skrider framåt Herran,
                                                             Herran Sebaot.
                                                             Jorden bävar när ur fjärran
                                                             närmar sig hans fot.

                                                             Väldig han i striden bjuder
                                                             hämnd på mänskors ätt
                                                             och igenom larmet ljuder
                                                             ordet om hans rätt.


                                                              Folk och härar han utplånar
                                                              med sin vredes svärd.
                                                              Domens tunga klockor dånar
                                                              över mänskans värld.

                                                              Men med bleknat ljus kring pannan
                                                              och en korsfästs blick
                                                              står i ensamhet en annan,
                                                              som från striden gick.
                                                              
                                                              Pär Lagerkvist (Sång och strid)

onsdag 11 januari 2012

Nattlig sång av en kringströvande herde


Vad gör du, måne, säg mig vad du gör
på himlen, tysta måne?
Du stiger upp om kvällen, vandrar tankfull
högt över öknen, och går så till vila.
Skall du då aldrig tröttna
att åter färdas ständigt samma vägar?
Har du ej ledsnat än, lyster dig ännu
att skåda dessa trakter?
Ditt liv vill jag förlikna
med herdens sätt att leva.
I tidig morgongryning
stiger han upp, för ut sin hjord på fälten,
ser gräs och får och källor,
går sedan trött till vila emot kvällen,
och väntar inget annat.
O måne, säg, vad mening
har livet för en herde
eller ert liv för er? Säg mig, var slutar
den korta led jag irrar,
din bana som är evig?

En klen och grånad gubbe,
barfota och i trasor, som dignar under tyngden av en börda
ses andfådd stappla framåt
längs dalar, över höjder
blad vassa stenar, genom sand och törnsnår,
i blåst och storm, i middagstimmans hetta
eller när frosten biter,
han vadar genom kärr eller över forsar
och faller, reser sig, påskyndar stegen,
blödande, sönderriven
och utan rast och vila; tills han kommer
äntligen dit där vägen
och all hans ofattbara möda slutar:
en djup, skrämmande avgrund
vari han störtar ned, och glömmer allting.
Så, oskuldsfulla måne,
är livet för en dödlig.

Med svårighet föds mänskan,
redan vid födseln hotar henne döden.
Det första som hon erfar,
är sorg och lidande; och allt från vaggan
får modern eller fadern
begynna trösta henne att hon föddes.
Och sedan, när hon växer,
måste de ständigt stödja henne, sträva
i så väl ord som handling
att göra henne tapper
och hjälpa henne utstå mänskans öde.
Det finns ej mera tacksam
tjänst som föräldrar kan sitt barn bevisa.
Men varför ge åt solen
och väcka upp till livet
den som häröver sedan måste tröstas?
Hur kan vi härda ut med
ett liv som ej ger lycka?
Men så, orörda måne,
är dödlighetens villkor.
Du är dock inte dödlig
och bryr dig kanske föga om allt detta.

Ändå, du vandrerska som ensam skrider
i evighet, så tankfull, har du kanske
förstått vad jordelivet,
vårt lidande, allt jämmer här betyder,
vad döden är, och anletsdragens sista
definitiva blekhet,
och vad det är att plånas ut från jorden
och ryckas bort från dem som höll oss kära.
Och du vet säkert allting
om tingens orsak, och varthän oss leder
var kväll och varje morgon
och tidens tysta gång som aldrig upphör.
Du vet helt säkert vem den ljuva våren
skall le mot i sin kärlek,
vem sommarhettan gagnar, till vad nytta
är vinterns snö och isar.
Du känner tusen ting, upptäcker tusen
som är fördolda för en enkel herde.
Ofta när jag dig skådar
stå där så stum över den öde slätten
som möter himlen med sin rand lång borta
eller när med min fårhjord
jag går, och på din färd du gör mig sällskap,
och när jag ser hur himlens stjärnor brinner,
då tänker jag inom mig:
Vartill så många facklor
och ändlös eter, och den djupa rymden
förutan slut? Och vad betyder denna
gränslösa ensamhet? Och jag, vem är jag?
Så grubblar jag ibland. I detta världsallt,
storslaget och omätligt,
med dess familj som igen mäktar räkna,
där varje ting i rymden och på jorden,
kretsande oupphörligt, återvänder
efter så många mödor
och rörelser dithän, varur det utgick,
förmår jag icke gissa
meningen eller målet. Men du, jungfru,
ung och odödlig, du vet säkert svaret.
Blott ett vet jag och känner:
i evighetens kretslopp,
och i mitt liv, så bräckligt,
skall andra kanske finna
en glädje, något gott; jag fann det inte.

Lyckliga hjord, o du som fredligt vilar
och, tror jag, ej vet av ditt hårda öde
- hur avundsvärd du tycks mig!
Ej blott för att du nästan
helt går utan bekymmer,
ty var strapats, var skada,
vad dödlig rädsla har du strax förgätit;
men mest för att all leda är dig okänd.
När du i skuggan lägger dig i gräset
är du förnöjd och stilla;
lång blir dig aldrig tiden
fast årets flesta dagar är sig lika.
Jag slår mig också ned i gräs och skugga;
och på mitt sinne tynger
ett obehag, det är som om en sporre
mig hetsade, och mera utom räckhåll
än någonsin känns friden i mitt hjärta.
Ändå begär jag intet
och ännu gavs mig inga skäl till tårar.
Jag vet ej hur du njuter,
åt vad du gläds; men lyckligt lottad är du.
Om mig beskärdes föga
är det ej blott för detta som jag sörjer.
Kunde du tala, skulle jag dig fråga:
säg mig, varför är djuren,
som lättjefullt har lagt sig
till ro, helt tillfredsställda,
och mig, när jag vill vila, griper ledan?
Kanske, om jag fått vingar
att flyga över molnen
och räkna en och en av himlens stjärnor
eller som åskan irra mellan bergen
vore jag lyckligare, milda hjord,
vore jag lyckligare, kyska måne.
Men kanske att min tanke
går vill när den betraktar andras öde.
Den dag vi först ser ljuset
i håla eller vagga, i var skepnad,
är kanske olycksdiger för oss alla.


Giacomo Leopardi

"Till ett annat studium vill min håg jag vända,
ett mindre verkligt, och begrava däri
det öde slutet av järnhårda livet.
Den bittra sanningen och alltings öden,
dödligts och evigts, vill jag efterforska,
och till vad ändamål, varför belastat
med jämrens börda mänskosläktet lever,
till vad för slutmål ödet och naturen
oss driver hän- och för vems räkning, för
vems nöje väl eländet blivit till!-
betrakta lagarna, varunder välver
sig detta gåtomhöljda universum,
som andra prisat högt och jag beundrar.
Så skall jag se att sanning, om ock bitter,
är lisa när den ses: och om man sedan
vad jag om sanning förkunnar mottar
med dumhet eller köld-det rör mig intet,
ty i mitt bröst är längesedan utsläckt
den ärelystna dröm: av alla drömmar
den tommaste, ja, tommare än lyckan
och blindare än kärleken och ödet."

tisdag 3 januari 2012

Paul Volcker



Paul Volcker, tidigare chef för den amerikanska centralbanken Federal Reserve. På frågan om vilka nymodigheter i finansvärlden som bevisligen levererat samhällsnytta de senaste tjugo åren kom han bara på en enda. Bankomaten.