Bibliska gestalter skrida
fram i tidens ström.
Vem är vid din sida?
Rör ej vid hans söm.
Dåren tror att ny är tiden
och av mänska född.
Sedan evigt rasar striden
dit du nu blir nödd.
Med sitt svärd i vrede blottat
fram en ängel går,
där mot människan han måttat
öppnat böld och sår.
Ryttaren på blekgul skimmel,
följd av den på röd,
rider under rämnad himmel,
bägges namn är Död.
Slitande sitt hår profeten
i uråldrig sång
siar om förgängligheten
alltings undergång.
Där på hemmets askhög sitter
en rättfärdig man,
ej sin Gud anklaga gitter,
som sin seger vann.
Avgrundsfursten till Gehenna
släpar offren ner,
deras sista blickar bränna,
ingen mer dem ser.
Vilddjuret med lammets öga
och en drakes klo
kallar brottet för det höga
och förtrycket tro.
Våldets stridsvagn allting krossar.
Konungen är stor.
När han på sin järnhjälm lossar
järn i blicken bor.
Och här skrider framåt Herran,
Herran Sebaot.
Jorden bävar när ur fjärran
närmar sig hans fot.
Väldig han i striden bjuder
hämnd på mänskors ätt
och igenom larmet ljuder
ordet om hans rätt.
Folk och härar han utplånar
med sin vredes svärd.
Domens tunga klockor dånar
över mänskans värld.
Men med bleknat ljus kring pannan
och en korsfästs blick
står i ensamhet en annan,
som från striden gick.
Pär Lagerkvist (Sång och strid)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar